Charmigt utdrag från boken Igelkottens elegans, som mest troligt ingen orkar läsa. 
  
    "Vid sjutton års ålder gifte jag mig med honom efter rask men korrekt kurtis. Liksom mina äldre bröder arbetade han i fabriken och brukade följa med dem hem om kvällarna och dricka en kopp och en styrketår. Tyvärr var jag ful. Det gick väl an om jag hade varit ful som folk i allmänhet. Men jag var så enastående, ohyggligt ful att det förtog all ungdomlig fräschör, innan jag ens hade kommit i puberteten, och redan i femtonårsåldern syntes det hurdan jag skulle bli när jag fyllde femtio. Min krumma rygg, min tjocka midja, mina korta ben, mina utåtstående fötter, min kraftiga hårväxt, mitt alldagliga, för att inte säga oformliga och plumpa utseende hade kanske kunnat uppvägas av en viss ungflickscharm, som även de truligaste tonårstjejer utstrålar, men istället hade jag tantat till mig redan vid tjugo.
   Så när min mans avsikter framstod allt tydligare och inte längre knde nonchaleras, anförtrodde jag mig åt honom och talade för första gången uppriktigt med någon annan människa och förklarade rent ut hur förvånad jag var över att han kunde tänkas gifta sig med mig.
   Jag menade det verkligen. Jag hade sedan länge vant mig vid tanken på att leva ensam. Är man fattig, ful och dessutom intelligent hänvisas man i vårt samhälle till en dyster och förskrämd tillvaro, som det är bäst att vänja sig vid i god tid. Skönhet förlåter allt, till och med vulgaritet. Intelligens är tydligen ingen rimlig kompensation numera, som ett naturligt sätt att återställa jämvikten till förmån för de mindre lyckligt lottade, utan ett litet extra pluspoäng som höjer värdet på klenoden. Fulheten får som vanligt bära hundhuvudet, och eftersom jag var allt annat än dum kändes det desto sorgligare att ha drabbats av sådant öde.
   -Renée, svarade han med gravallvarlig min och visade med denna långa utläggning prov på en dittills oanad vältalighet. Renée, jag vill inte ha något litet våp till fru som ränner runt och beter sig som en slinka men är en riktig hönshjärna bakom sin lilla söta nuna. Jag vill ha en trofast kvinna, en god hustru, en god mor och en god hushållerska. Jag vill ha en lugn och trygg livskamrat som står vid min sida och stöttar mig. I gengäld kan du förvänta dig en skötsam, stillsam och kärleksfull make. Jag är en hygglig karl och jag ska göra mitt bästa.
   Och det gjorde han."