Tänkte testa nåt nytt:

Charmigt utdrag från boken Igelkottens elegans, som mest troligt ingen orkar läsa. 
  
    "Vid sjutton års ålder gifte jag mig med honom efter rask men korrekt kurtis. Liksom mina äldre bröder arbetade han i fabriken och brukade följa med dem hem om kvällarna och dricka en kopp och en styrketår. Tyvärr var jag ful. Det gick väl an om jag hade varit ful som folk i allmänhet. Men jag var så enastående, ohyggligt ful att det förtog all ungdomlig fräschör, innan jag ens hade kommit i puberteten, och redan i femtonårsåldern syntes det hurdan jag skulle bli när jag fyllde femtio. Min krumma rygg, min tjocka midja, mina korta ben, mina utåtstående fötter, min kraftiga hårväxt, mitt alldagliga, för att inte säga oformliga och plumpa utseende hade kanske kunnat uppvägas av en viss ungflickscharm, som även de truligaste tonårstjejer utstrålar, men istället hade jag tantat till mig redan vid tjugo.
   Så när min mans avsikter framstod allt tydligare och inte längre knde nonchaleras, anförtrodde jag mig åt honom och talade för första gången uppriktigt med någon annan människa och förklarade rent ut hur förvånad jag var över att han kunde tänkas gifta sig med mig.
   Jag menade det verkligen. Jag hade sedan länge vant mig vid tanken på att leva ensam. Är man fattig, ful och dessutom intelligent hänvisas man i vårt samhälle till en dyster och förskrämd tillvaro, som det är bäst att vänja sig vid i god tid. Skönhet förlåter allt, till och med vulgaritet. Intelligens är tydligen ingen rimlig kompensation numera, som ett naturligt sätt att återställa jämvikten till förmån för de mindre lyckligt lottade, utan ett litet extra pluspoäng som höjer värdet på klenoden. Fulheten får som vanligt bära hundhuvudet, och eftersom jag var allt annat än dum kändes det desto sorgligare att ha drabbats av sådant öde.
   -Renée, svarade han med gravallvarlig min och visade med denna långa utläggning prov på en dittills oanad vältalighet. Renée, jag vill inte ha något litet våp till fru som ränner runt och beter sig som en slinka men är en riktig hönshjärna bakom sin lilla söta nuna. Jag vill ha en trofast kvinna, en god hustru, en god mor och en god hushållerska. Jag vill ha en lugn och trygg livskamrat som står vid min sida och stöttar mig. I gengäld kan du förvänta dig en skötsam, stillsam och kärleksfull make. Jag är en hygglig karl och jag ska göra mitt bästa.
   Och det gjorde han."

Kul med festival!!! Men nu, fjärde dagen med tjejskrik, dunkmusik och surrande och snurrande karuseller i mitt rum känner jag mig lite less. Men glad är jag ju, hur som helst. Har fått dansa av mig litegrann så nu har min abstinens minskat en aning. Min kropp liksom skriker efter att få dansa ungefär, så känns det. Det känns som att min kropp håller på att förfalla och musklerna förtvina, men jag antar att det inte är så allvarligt egentligen utan att det delvis bara är inbillning. Och blödande skavsår har jag.

Efter krånglande som gjort mig frustrerad och som fått mig att lära mig mammas kontonummer utantill så har jag nu köpt en Storsjöyran-biljett!

Lyssnar på Syket och mår illa. Snälla illamående, försvinn! Det kanske går över av lite cheese balls? Vet att de ligger på översta hyllan i skafferiet och jag tvekar. Ikväll ska jag läsa mina två Bon-tidningar som kommit hem till mig under den tiden jag inte varit hemma. Har inte läst dem ännu vilket är lite skamligt för de är ju egentligen jättebra. Medan jag läser ska mina fötter få en omgång i baljan. Fotbad med andra ord. Fler bilder från Julias bal:

Två kvällar på raken har jag klättrat på hustak. Arga vuxna och blödande knä får man ta på kuppen. Adrenalinet som pumpar är så värt det. Ikväll ska jag fira Emma som är 17. Grattis tjejen!

Vi tror att det var ödet, för just när vi sa "åh, det skulle vara gott med något från lanthandeln, synd att vi bara inte har några pengar", så upptäckte Julia två tior i fickan. Vi delade på en strut.

Hade inte tappat förmågan helt, bara lite. Stelare.