Nu är jag på ett ställe jag inte vill befinna mig på men som jag kallar för hemma. Skellefteå. Norden. Mörker. Tystnad (fast det finns undantag då det är otroligt behagligt). Indraget som sjutton. Vill inte leva mitt liv på det här stället. Mitt liv är inte tillfredställande här. Jag bara drömmer om ett annat liv.

I tre veckor kånkade jag runt på en ryggsäck med vita och turkosa klänningar i ett land med vita sandstränder och turkost vatten. I sällskap med morsan och artonåringen. Fast det är fel att säga att jag kånkade runt. För, för det mesta låg jag ner och tänkte eller läste tills jag nästan fick liggsår och ischiasvärk i bena.


Här började det, på flygplanet till Arlanda. Vi var glada och förväntansfulla och ville pussa på världen.



Sedan flög vi till Frankfurt, vidare till Abu Dhabi, Bangkok och till sist Surat Thani. Vi läste massor med tidningar, mest modemagasin som gjorde mig galen i de snygga modellerna och kläderna. Vi såg också filmer. Någon riktigt bra, någon dålig.


Första thailänska maten såg ut såhär.


Efter att ha haft på sig samma kläder i två och ett halvt dygn och sovit i en flygstol och på diverse bänkar kände jag mig en smula risig. Se bara på håret!


De timmar vi inte kunde göra annat än att vänta spelade vi ibland kort.


Toaletten på det första hotellrummet såg ut såhär. Eller... toaletten såg ut såhär på alla hotell, förresten.

Fortsättning följer...